Skogen

Idag promenerade jag till skogen. Jag behövde tallarna, mossan, grusvägen dit och doften av höst. Det är i skogen jag hittar meningen. Det är där jag kan prata med min mamma. Det är i skogen som jag släpper tankarna fritt. Under tiden brukar jag sätta mig på en lämplig sten och bara titta upp i de vajande tallkronorna. Så oändligt allt känns och samtidigt så greppbart. Så meningsfull och levande jag känner mig då. Där i skogen. I min by.

Jag har nyligen avslutat en kärleksrelation som man skulle kunna kalla skör. Anledningarna till det sköra har jag inte förmåga att gå in på just nu, kanske en annan gång. Det var därför jag behövde gå till skogen just idag. Jag försökte lyssna och känna in, men hur jag än kämpade gick det inte. Det gick inte att släppa tankarna fritt. Kanske var jag rädd för vad jag skulle höra?