Klockan visade 04:10 när jag vaknade. Jag visste direkt varför jag vaknade. Jag hade drömt. En dröm som handlade om det som skaver just nu. Den senaste tiden har jag haft mycket som snurrat runt mig, mestadels roliga saker, som jag medvetet adderat till mitt liv. Allt i syfte att möta november på ett så bra sätt som möjligt. Jag har varit på föreställningar, skrivkurs och andra trevligheter. Sett till att sköta om min kropp genom att röra på mig, träffat nya spännande människor och ja... Tagit emot lite kärlek i mitt liv...
Men så hade jag den där skavande känslan i kroppen och hur jag än försökte tränga undan den så gick det inte. Min tidigare programmering har varit att tränga undan och skaka av sig. Rycka upp sig och ta nya tag, ja, ni fattar..? Tänk vad lätt det är att falla in i gamla hjulspår. Att göra det man är van vid, det man är bra på. Den här gången valde jag att inte tränga undan, snarare vara i känslan. Ja, precis så som man kan läsa om både här och där att man ska göra. Stanna upp. Omfamna känslan. Bara vara kvar i den. Det här är något jag behöver träna på. Så jag tränade. Hela förmiddagen. Vid lunchtid hade jag landat i känslan så pass mycket så att jag kunde se på mig själv utifrån. Vad skönt det kändes! Att inte agera på instinkt och direkt, utan att tillåta mig själv att stå still och bara vara i det. Nu undrar ni vad som hände sedan? Jag tog tag i saken, fick klarhet och nu skaver det inte längre.
Det ovana med att agera på nya sätt fick mig att reflektera över att förändring tar tid. Det sker ofta i små steg. Kanske två steg fram och ett bak, men vi rör oss framåt. Sakta men säkert.
/Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar