lördag 24 november 2018

Universum signalerar




De senaste dagarna har jag haft möjlighet att reflektera över det faktum att jag fortfarande får dåligt samvete när jag berättar om att jag har varit i ett destruktivt förhållande. Som om jag skvallrade eller baktalade min expartner. Det är fortfarande ganska färskt och inte helt bearbetat, vilket säkert gör att jag med all rätt ligger lite lågt. Samtidigt så har jag inget intresse av att hänga ut honom som person. Han är han och jag är jag. Skulle ni fråga honom så har han troligen en helt annan bild av situationen. Det här är mina upplevelser och min sanning, inte s a n n i n g e n.

Men så har saker och ting börjat röra på sig. Från att jag i tysthet bearbetat mina upplevelser har jag fått flera signaler, som tyder på att jag borde öppna upp och berätta. Berätta om det som varit. Det som inte blev och det som komma skall. Vadå signaler, skulle min bästa vän naturvetaren, ha sagt. Hon är inte nådig när jag drar igång mina tankar om hur mitt universum ibland signalerar diverse saker till mig. Eller universum och universum, det är väl tecken som jag väljer att se, eftersom jag har en klar och tydlig målbild. Hur som helst har flera olika tecken dykt upp. Jag har fått positiv respons på några inlägg jag har publicerat i sociala media. Meddelanden skickade till mig med hejarop om att ni är många som bär på erfarenheter liknande mina. Ett samtal med en för mig okänd person, som fick mig att förstå att jag inte ska vara tyst. Att jag har varit tyst tillräckligt länge. Tack du okända människa! Jag snubblar över andra bloggar som på olika sätt ger mig styrka att våga. Hela november har jag upplevt som en enda härlig (ja, faktiskt!) månad där jag har fått möjlighet att omge mig av starka kvinnor. Ja, inte bara kvinnor, men mestadels kvinnor som med små subtila medel puffat fram mig. Positioner har flyttats. Skåp har ställts och repor i parketten kan ha orsakat en del irritation...

Jag vill så gärna hitta fler av er som känner igen er i det jag skriver om. Tipsa gärna via kommentar eller mail: armerade@gmail.com

Tack på förhand och ha en riktigt fin dag!

/Karin

2 kommentarer:

  1. Bra där! Helt rätt! Finns ingen grund till att ha dåligt samvete det är bara bittesmå skuggor som finns kvar av gamla dagliga vanor.
    Skrik högt som fan om dåliga mönster etc allt som hjälper andra hjälper mer än om man hållit käft! Det är ju egentligen en plikt kvinna som man, har att sprida kunskap om hur man tidigt kan igenkänna psykopatmönster- resultatet blir förhoppningsvis att färre människor hamnar i andra människors våld.
    Kärlek

    SvaraRadera

Offerkofta och bitterboots

När slutar det göra ont? Den som har svaret får gärna maila mig på armerade@gmail.com I ärlighetens namn går det nog aldrig över helt...