söndag 25 november 2018

Manusförfattaren till min egen film




Pratade med en person igår som uttryckte det så himla bra:

  "Det är när jag inte tillåter mig att känna det jag faktiskt känner som jag gör våld på min självbild."

Hen satte fingret på varför jag stångats så med att uttrycka det jag vill och känner. Tänkvärt och viktigt att bära med sig, tycker jag.

I morse vaknade jag tidigt som vanligt, men låg kvar i sängen en bra stund. Jag brukar försöka att inte börja fippla med mobilen på en gång. Istället försöker jag känna efter. Känna in hur jag mår, hur min kropp känns och vilka tankar som far runt. Ibland räcker det med några minuter, ibland behöver jag längre tid. Den här starten av dagen kan jag verkligen rekommendera. Förr stängde jag av väckarklockan på mobilen och började direkt fara runt i telefonen och på sociala medier, nyhetssajter osv. En sak som seglade upp för mitt inre den här morgonen, var den kanske något slitna frasen att man själv är regissör till sitt liv. 

I helvete heller, tänker några säkert. Jag valde inte sjukdom, död och elände i mitt liv. Nej, det gjorde inte jag heller, men jag ser det mer som att det är en del av livet. En del av livet som vi inte kan styra över. Däremot finns det flera delar vi kan styra. Flera val vi kan göra och många fler möjligheter erbjuds oss än vad vi tror. Nej, jag ska inte citera något väggcitat i stil med att välja lycka, eller fånga dagen eller älska din nästa eller vad det nu brukar stå. Jag lovar. Det jag vill få fram är makten du har över dina val. Nej, jag vet. Man orkar inte alltid välja det rätta. Senast igår kväll valde jag att dra i mig en hel påse non-stop (otroligt bra namn på godis...) trots att jag visste att jag skulle må illa. På samma sätt som jag felaktigt väljer att sura som en treåring när jag innerst inne vet att jag faktiskt felparkerat och bara borde betala boten. Men så helt plötsligt händer det att jag väljer att se sprickan i molnen, som släpper fram solens strålar, istället för att se det kompakta molntäcket. 

Kalla det för vad du vill. Jag kallar det för att ta kommando, eller se det som att jag är min egen manusförfattare.

Ha en riktigt fin dag!

/Karin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Offerkofta och bitterboots

När slutar det göra ont? Den som har svaret får gärna maila mig på armerade@gmail.com I ärlighetens namn går det nog aldrig över helt...