Den man älskar

Det var mycket prat om att dela och att den man älskar ska man dela allt med. Vi delade verkligen allt. Trodde jag. Pratade med en vän häromdagen och jag berättade om hur jag förväntades dela med mig av i princip allt och hur han många gånger ändå fick mig att känna mig ogin. Ja, sa jag, men den man älskar ska man ju dela allt med. Ja, svarade min vän, allt utom kärlek och respekt då eller?

Det fick mig att reflektera över det faktum att hur jag än gav, var det aldrig tillräckligt. Jag kämpade med att vara till lags, att ge av det jag hade och vara omtänksam mot människor i allmänhet och honom i synnerhet. I syfte att duga och att bli älskad. Ändå så förväntade jag mig sällan kärlek och respekt tillbaka. Det var som att det var min uppgift att förse vårt förhållande med dessa ingredienser. 

Jag blev ledsen när jag tänkte på hur jag många gånger jag lät mig förminskas. Som att just jag inte var värd mer. Jag var ett offer men jag ville inte inse det då. Det tog lång tid att komma till insikten att jag var värd lika mycket kärlek och respekt som någon annan.

Känner du igen dig? Känner du kanske någon i din omgivning som lever i en destruktiv relation? Att vara mitt i det gör att man inte alltid kan se sina möjligheter. Det finns vägval att ta, frågan är bara hur? Mer om det i nästa inlägg!

Ha en riktigt fin måndag!

/Karin