Under många år satte jag ständigt andras behov i första rummet. Jag hade verkligen svart bälte i konsten att anpassa mig efter andras behov och önskemål. Det fanns alltid någon vars behov var viktigare än mina egna. Jag gav och gav och gav. Inte bara emotionellt utan materialistiskt också. Jag kunde ha gett bort kläderna jag gick i. Jag hade kunnat ge bort allt. Varför?
Redan som liten flicka fick jag lära mig att koppla prestation till kärlek. När jag gjorde något bra fick jag kärlek. När jag avstod saker fick jag kärlek. När jag gav bort saker fick jag kärlek. När jag gav bort mig själv fick jag kärlek. I vuxen ålder har det lett till att jag utvecklat och förfinat olika sätt att tillfredsställa andras behov och vilja. Då har jag känt mig älskad. Att sätta andra människor i första rummet är en fin egenskap på samma sätt som att det är bra att kunna vara flexibel och anpassningsbar. Men jag fick aldrig lära mig vad som var rimligt att ge. Att jag hade rätt till egna gränser eller rätt att säga nej. Jag har alltid varit rädd för att såra någon eller att göra en annan människa ledsen, eller gud förbjude arg!
Min strategi för att undvika detta var alltid att skala bort mina egna behov. "Nej, jag behöver inte vila."Jodå, jag kan hjälpa dig med det (eller vad du vill)." "Ingen fara, jag hinner fixa det på vägen hem, tänk inte på det du." "Jaha, har dina barn på 9 och 11 har behov av att sova med dig i stora sängen? Nej, men då ligger jag på en madrass på golvet (i mitt egna sovrum hemma hos mig)."
Såhär kunde jag hålla på i en evighet. Blev bekräftad, sedd och älskad när han sedan sa att han älskade mig för att jag var så lätt att ha att göra med. Så snurrade hjulet vidare. Ända tills det tog stopp. Jag fick värk i kroppen. Mådde psykiskt sämre och sämre. Kände inte igen mig själv. Insåg att något inte stämde och blev så outgrundligt ledsen när jag insåg att jag bokstavligen talat hade tappat bort mig själv. Ja, man kan anpassa ihjäl sig.
Känner du igen dig eller känner du igen mönstret? Berätta gärna här i en kommentar eller maila dina tankar till armerade@gmail.com.
Ha en fortsatt fin fredag!
/Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar