Hur kunde jag lämna honom?

Egentligen skulle jag bara kunna hänvisa till den här boken, som är skriven av Karin Nordlander och Linda Newham. Boken var och är fortfarande min räddning. Jag har den som ljudbok, vilket gör att jag kan lyssna på den överallt och precis när jag vill. Jag har suttit på parkeringsplatser, jobbtoan, på stranden och gud vet var. Jag har legat i min säng sena kvällar, nätter och tidiga mornar bara för att få min dos av verklighetsuppfattning. Jag har nämligen varit vilse så många gånger. Funderat, vänt och vridit på huruvida jag gjort rätt. Han var ju så fin! Vi hade ju så roligt ihop! Tänk den gången när jag var förkyld och han pysslade om mig. Så fint gjort av honom.

Hur kunde jag lämna honom? Jag älskade ju honom...

Så jag tar fram mobilen, drar igång boken och får svar. Jag lämnade honom av flera olika anledningar. Han var inte snäll. Kärleken och respekten var inte ömsesidig. Det han utsatte mig för var inte okej. Vi delade inte samma värderingar. Han var kontrollerande och använde sig av olika härskartekniker och bestraffningar för att få sin vilja fram. Han saknade helt eller delvis empati. Han misshandlade mig psykiskt och hade noll respekt för mina gränser. Ändå så älskade jag honom. Ändå stannade jag kvar. Jag lät det ske. Det fick hända.

Det finns ett begrepp för det här och det är den sk normaliseringsprocessen. Vissa talar om det som grodan i grytan. Grodan skulle aldrig välja att hoppa ner i en gryta med kokande vatten. Däremot kryper grodan gärna ner i det ljumma vattnet, där sedan temperaturen gradvis ökar. Grodan stannar kvar. Till slut kokar vattnet och grodan är död. Känns det igen?

I början när vi träffades var vår relation varm och i mina ögon fylld av kärlek och respekt. Äntligen hade jag träffat en man som både var snäll, omtänksam och härlig på alla sätt och vis. Dessutom var han snygg. Jag kände en enorm fysisk dragningskraft till honom. Aldrig tidigare hade jag fått uppleva den här sortens passion. Redan här borde jag ha dragit öronen åt mig, men istället gav jag mig hän. Lät mig rulla med i förälskelsens fantastiska rus. Jag var så kär!

Bara två veckor efter det att vi träffats passerade han en för mig viktig gräns. Jag hade sagt nej, men det slutade med att jag sa ja. Det var början på slutet.