Den senaste tiden har det smugit sig in kärlek i mitt liv. Ja, det känns alldeles fantastiskt och jag bara njuter av den känslan. Vi har inte träffats än, utan ska göra det till helgen. Bara jag blir frisk nog... Men. Den senaste tiden har ett sting av olust gjort sig påmind. Jag noterar hur jag anpassar mig efter hans mående. Jag vet att det hör till och särskilt i början av en relation. Jag ska heller inte påstå att jag anpassar ihjäl mig så som jag gjort i tidigare relationer. Jag är ju medveten om att jag tenderar att anpassa mig, så jag har ju koll på detta.
Jag är livrädd att hamna i en sådan relation igen. En relation där jag går och känner in den andre personens mående hela tiden och anpassar mig efter detta. Personen jag har släppt in i mitt liv lider av periodvis ångest, vilket han är öppen med. Det svåra är bara hur jag ska hantera det. Behöver jag hantera det? Jag vill inte bli påverkad för mycket. Han är rädd för att detta ska skrämma iväg mig och jag är rädd att det kanske kommer att göra det. Jag vet inte om jag orkar med moodswings framkallade av ångest och bergochdalbanemående.
Så rädd för att jag ska anpassa mig sönder och samman igen. Vill så gärna träffa den här personen och inte bara vifta undan honom av rädsla orsakad av mina egna hjärnspöken. Samtidigt är jag rädd för att jag kliver in i något destruktivt igen. Tilläggas bör att detta är den mest intelligenta och seriösa människan jag någonsin har pratat med. Han har öppnat dörrar till mitt inre som jag inte ens visste fanns. Han ger mig så otroligt mycket mentalt och jag är sjukt nyfiken på att få träffa honom. Jag borde nog bara fokusera på min självkänsla och lita på min intuition. Lita på att jag aldrig mer kommer att anpassa mig efter en annan människas behov så att jag tappar bort mig själv. Fokusera på att stå upp för mina behov och mitt välmående.
Först då kan kärleken flöda.
Ha en riktigt fin torsdag!
/Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar